I butik 30 april

Mr Fotoklubb lämnar över klubban
Intervju med Leif Rosén

I nära 50 år har han varit medlem och ungefär hälften av dem ordförande. Vid årsmötet lämnade Leif Rosén klubban och styrelsen i Fotografiska Föreningen i Malmö, FFiM. Han överger dock inte föreningen utan fortsätter som medlem och kommer troligen att tävla mer.
– Jag kom med 1964 och hamnade i styrelsen 1969, berättar Leif. Nu har jag varit ordförande sedan 1994 och däremellan haft uppdraget i två kortare omgångar. Tiden har bara gått och det har hänt en hel del.
Han minns hur föreningen flyttat runt i staden och haft sina möten i Museet på Slottet, dåvarande hushållsskolan Margareta, Sjömansgården, Öresundsgården, Köpenhamnsvägen och KFUM innan de kom till den nuvarande lokalen på Lorensborg.
Som nybliven styrelseledamot valdes Leif till vice tävlingsledare och det blev också upptakten till att han själv började tävla med bilder, först inom föreningen.
– 1972 skickade jag första gången bilder utomlands för jurybedömning. Det var till Oslo Kameraklubb och jag fick två bilder antagna. Med åren har jag tävlat och ställt ut i 62 länder.
När Leif slutade som tävlingsledare värvade han Nils Erik Jerlemar till uppgiften. Även han lockades att tävla och har med åren blivit en av landets flitigaste och mest framgångsrika tävlingsfotografer.
– På RIFO:s årsstämma 1974 väcktes förslaget att vi i Malmö skulle satsa på en internationell jurybedömd utställning. Men sådant måste man kvalificera sig till. Så vi la upp en femårsplan. Enligt denna genomfördes året därpå en lokal tävling och 1976 en större. 1977 anordnade Malmö RIFO-stämman och 1978 genomfördes den första internationella. Sedan kördes den vartannat år fram till 1986. Leif Rosén la ner ett jättearbete. Det blev dock allt svårare att administrera och klara logistiken så därefter lades arrangemanget på is.
Det kom att dröja till 2006 innan föreningen åter tog initiativet till en internationell jurybedömd utställning. Nu tack vare digitaltekniken med betydligt enklare handhavande. Man behövde inte längre ta emot och returnera postpaket med bilder. Därmed blev FFiM först i norra Europa med digitalt framtagna och distribuerade tävlingsbilder. Det kom över 2 000 bilder från stora delar av världen. 2011 års upplaga samlade över 6 000 bilder från 63 länder.
Nu förbereds The 12th Malmö International Exhibition of Photographic Art, som avgörs i höst.
Det var också Leif Roséns förtjänst att FFiM kom att ha hela 16 bildutställningar under Malmöfestivalen åren 1990–2005 med deltagande fotoklubbar och enskilda fotografer från Italien, Tyskland, Danmark, Irland, Polen, Tjeckien, Kina, Finland, Luxemburg och Sverige.
Leif berättar gärna om sina och föreningens många internationella kontakter. Det började på allvar 1986 då det i Malmö anordnades en Toscana-vecka. När det blev tal om en Malmö-vecka i Florens 1989 stegade Leif Rosén upp till Stadshuset och anmälde föreningens intresse att ställa ut bilder. 17 fotografer från Malmö ställde ut tio bilder var. Senare blev det utställningar i Pistoia utanför Florens.
Så har det fortsatt. Flest internationella kontakter har han knutit i Danmark. Malmö hade besök från den kinesiska vänorten Tangshan 1999 och då ställde FFiM ut deras bilder under Malmöfestivalen. År 2000 åkte tolv medlemmar i FFiM till Tangshan och hade utställning. Föreningens medlemmar har också ställt ut i andra vänorter till Malmö bl.a. Stralsund och Tallin samt på orter i Tjeckien och Irland.
För sina insatser bl.a. i vänortsutbytet och med utställningar tilldelades Leif Rosén 2007 Malmö stads kulturstipendium på 30 000 kronor.
Intresserad av foto blev Leif Rosén långt innan han kom med i dåvarande Malmö Fotoklubb. Han började som sjuåring pilla på sin mors lådkamera och så småningom få ta egna rullar. Kameran har han kvar som kärt minne. När han som 18-åring gick till sjöss hade han skaffat sig en Adox bälgkamera 6×6.
– På den tiden blev det mest minnesbilder, men intresset var ju väckt.
Sedan han gick iland för gott och 1958 hade han avverkat ett stort antal kameror. Numera är det mest digitalt som gäller, men han sticker gärna emellan med någon rulle svartvitt.
Sven-Olof Gunnarsson

Tog bakvägen in i yrket
Intervju med Ewa-Mari Johansson

2011 års stipendium från Fotografiska Föreningen i Malmö går till en fotograf som tog ”bakvägen” in i yrket. Ewa-Mari Johansson, mode- och reklamfotograf, flitig utställare med bas i Limhamn och Stockholm, agent i Milano och med ett förflutet i New York började framför kameran. Hon tog som 16-åring steget från lilla Lönsboda i norra Skåne till en modellkarriär i USA.
Efter cirka tio år i rampljuset sadlade Ewa-Mari om, men stannade delvis i modevärlden, nu som fotograf. Hon studerade också dokumentärfilmning i New York och i Los Angeles blev det kurser i mörkrumsteknik och konstfoto. Hon sysslade också med teveproduktion.
– Beslutet att bli fotograf mognade fram, säger hon. Som modell ”pensioneras” man ju tidigt och jag hoppade av i förtid. Att som modell fortsätta bakom kameran var inte alls vanligt då. Nu finns det flera exempel, men jag var alltså lite av en föregångare.
Det var ingen lätt match att etablera sig som modefotograf i New York. Konkurrensen är stenhård och det hjälpte inte nämnvärt att hon kunde branschen. Så när tillfället yppade sig tog hon chansen och flyttade till Milano.
– Mitt första jobb som modefotograf där var för italienska Vogue, världens största modetidning. Sedan jobbade jag med Harpers Bazaar, Amica, Donna, Elle och många andra. Plus diverse reklamkampanjer.
Det var ingen mindre än Xavier Moreau, då agent åt självaste Helmut Newton, som tipsade henne att starta karriär i Milano. Vid sidan av modejobb och reportage började hon också ställa ut på Galleria 70 i Milano, en kontakt som hon fortfarande har. Nu håller hon mer till på hemmaplan.
– Jag jobbar inte lika mycket kommersiellt numera, säger hon. Jag vill vara mer fri och då kan man inte vara så beroende av att alltid ha beställare. Det blir nu betydligt fler utställningar, under 2011 sju stycken i bl.a. Sankt Petersburg, Milano och London. På Dunkers Kulturhus i Helsingborg visade jag ”Mama Maasai” om starka och stolta nomadkvinnor i Tanzania. Jag var också med på Konstrundan i Skåne och ställde ut på Vår Gård i Saltsjöbaden.
Ewa-Mari har fasta kontakter med Galleri Gösta Bergman i Stockholm och Galleri Final i Malmö. Reklamjobb och reportage fotograferar hon digitalt, i övrigt handlar det om analoga bilder och mellanformat.
– Jag är nästan sammanvuxen med Hasselblad, säger hon. Jag jobbar helst på fri hand, även i ateljé.
Hon prövar gärna sneda bakgrunder och horisonter, men det är inte genom att ”vrida till det” i förstoringsapparaten. Hon är noga med kompositionen i sökaren och utnyttjar oftast hela negativet.
Hennes skildring av massajkvinnornas liv är ett utmärkt exempel på detta arbetssätt. Bilderna är både porträtt och andas livfull reportageteknik.
– Jag ville ge en annan bild av Afrika och främst skildra kvinnornas situation och deras styrka, säger hon. För den skull levde jag med massajerna och bilderna kunde tas tack vare deras förtroende för mig.
Ewa-Mari Johansson är också känd för sina bilder på kvinnokroppen. Den nakna kvinnan kan antingen vara huvudmotivet eller en del i t.ex. en naturbild. Hon tar gärna ställning i miljö- och rättvisefrågor.
Vid sidan av undervisar hon också på Bilder Nordic School of Photography i Stockholm. Hon hjälper nya fotografer att skapa egen portfolio och leder workshops i porträtt- och modefoto.
Om framtiden vill hon helst inte prata. Men visst har hon en rad projekt på lur. Bli inte förvånade om hon själv en dag kommer att synas på sina egna bilder. Har man varit fotomodell så…Läs mer om Ewa-Mari Johansson på hennes hemsida www.ewa-mari-johansson.com
Sven-Olof Gunnarsson